Soptunnor, jösses

Ibland tycker jag att jag är väldigt konstig som tar fotografier av det jag gör. Men för det mesta tycker jag bara jag är normal som tar foton av det normala, det som finns runt om oss varje dag. Kanske för normal och vardaglig.

För inte så länge sedan fick jag en kommentar på ett foto på Facebook som fått mig att tänka på det här. Det var det här fotot som jag kallade “Katt bland hermelinerna”. Kommentar var ungefär “Soptunnor… Jösses”. Det tog jag som att varför ta ett foto av soptunnor.

Mina fotografier är inte kommersiella på ett uppenbart sätt. Och jag har aldrig fotograferat för att tjäna pengar på det. Om jag någon gång skulle kunna göra det, jättebra, men det har aldrig varit syftet.

Idag fick jag en till kommentar från samma person som kommenterade på soptunnorna. Nu skrev han om det här fotot att han är “trött på dessa bilder som inget säger om V:ås”. “Lägg ut ngt som visar V:ås” var förslaget till mig.

Det fick mig att tänka på mina bilder, sajten och Facebooksidan. Allt startade maj 2012 när jag ville ha ett projekt att fokusera på och det blev Västerås, därför Västeråsbilder. Min tanke var att ta bilder av så många aspekter av staden som möjligt men aldrig var det att bara ta bilder där man kan se att det är Västerås. Vore det inte ganska tråkigt förresten? Vad man kan ta bilder av blir väl då ganska begränsat, eller hur?

Så principen är att jag tar bilder jag gillar av Västerås. Alla kommer inte gilla dem och alla kommer inte gilla alla bilder. Men “that’s life”. Sajten och Facebooksidan är mina skapelser och av det följer att jag väljer bilderna som publiceras där. Jag hoppas förstås att så många som möjligt tycker om det jag gör så de kommenterar, gillar och delar på foton. Och än så länge har Västeråsare gjort det i mycket större utsträckning än jag hade vågat hoppats för ett år sedan.

Det här för mig onekligen till vad som har sagts om William Eggleston, en av mina favoritfotografer. Han säger att att han fotar “demokratiskt” vilket betyder att han fotografer allt och alla, allt och alla har samma betydelse eller vikt i hans bilder. Han fotar det och vardagliga, det trivial, det banala, mycket av det vi aldrig ens märker i vårt vardagliga liv. Eggleston lär ha sagt “I’m at war with the obvious.” Jag är i krig mot det uppenbara.

Om man tittar igenom Egglestons foton så slås man av att de porträtterar det som vi ser varje dag men som vi inte ser. Med det menar jag att det är scener som vi går förbi varje dag men som vi inte märker eller tänker på. Precis som människor stoppar sopor i soptunnorna varje dag men aldrig tänker på att de kanske formar ett intressant mönster där de står.

Även om jag inte på något sätt vill jämföra mig med Eggleston så tror jag att jag att jag har drag av honom i mitt fotograferande. Jag letar ständigt efter potentiella foton med min blick och mina andra sinnen oberoende om jag har kamera med mig eller inte. När jag ser något som intresserar mig, ett mönster, en form, en person, en kontrast, eller vad det nu kan vara, så känner jag det instinktivt. Det går inte alltid att förklara vad det är men det sitter där inom mig. Och då blir det väl så att det inte alltid är att andra tycker mina bilder är intressanta.

“Jösses”.

PS. Om du inte har gjort det redan, se filmen “William Eggleston in the real world“.

Få alla uppdateringar på Facebooksidan

Som du kanske vet så publicerar jag alla bilder från sajten till en Facebooksida.

Tyvärr är det så att även om du gillar den sidan finns en stor chans att du missar de flesta uppdateringar. Facebook publicerar nya poster bara till runt 12% av de som gillar en sida (om inte sidans ägare betalar för få ut uppdateringen till fler fans).

Om du vill se till att se alla uppdateringar på Västeråsbilders Facebooksida gör så här:

  1. Facebooksidan, peka på menyn “Gilla”, till höger under den stora bilden högst upp på sidan.
  2. Välj “Inställningar”.
  3. På nästa sida, klicka på knappen “Nästa”.
  4. På nästa sida, ge listan ett namn. Det spelar ingen roll vad du döper den till.
  5. Du ska också bestämma om du vill att listan ska vara privat eller publik. Enklast är att välja “Bara jag”. Då ser bara du listan.
  6. Klicka på knappen “Klart”.

Om allt gått bra ska du nu se listan i högerspalten på sidan med ditt Facebook nyhetsflöde under “Intressen” (längst ner i högerspaltern).

Nu med lite text

Det här är något jag har funderat på ett tag men inte kommit till skott med förrän nu. Jag tänker försöka att skriva en kort text till varje foto och första försöket är redan publicerat.

Varför försöka skriva så väl som att fota? Det har nog mest med att göra att jag ofta känner att det är något mer jag vill berätta eller förklara, något mer än vad som är tydligt i fotografiet.

Nu tror jag ju egentligen att alla ska ha sin chans att se ett foto, fundera på det lite och forma sina egna tankar och intryck. Men om det är så att jag har något att tillägga kommer jag göra det.

Se det här som ett experiment, det gör jag i alla fall.

Ny kamera

Idag kom en ny kamera hem med Posten, en Panasonic Lumix GX1. De kameror jag fotar mest med, GF1 och GF2, båda från Panasonic fungerar mycket bra och jag gillar verkligen GF1:an. Men GX1 har högre upplösning och tar bättre foton i lågt ljus. Så tänk dig Power Meet när det blivit mörkt, då kommer GX1:an fungera bättre (hoppas jag).

Idag tog jag den nya kamera på en promenad och du kan redan se en eller några bilder tagna med den. Jag tycker det är spännande att lära känna en ny kamera i alla fall.

Med extra batterier och minneskort är nu min utrustning för Västerås Cityfestival och Power Meet klar. Att jag dessutom har ledigt från jobbet är bra för då kan jag ju lägga mer tid på att fota.

1069 foton senare – Västeråsbilder.se är 1 år idag

Det är idag precis ett år sedan jag publicerade det första fotot på den här sajten. Över året har jag publicerat 1069 foton, långt fler än jag kunde ha anat när jag började det här äventyret.

Året har bjudit på tröga på perioder när det varit svårt att ta nya bilder. Året har också bjudit på mycket spännande fotograferande och arbete med sajten. Sajten har get mig nya vänner, lite erfarenheter som ledare för studiecirklar om fotografi, och mycket mer.

Så ett stort tack till alla som tittat på mina foton, kommenterat, gillat på Facebook, och så vidare.

Vad gäller året som kommer tror jag det kommer bara bli bättre. Jag har redan en hel del planer på gång, en del har tagit längre än jag hade hoppats att få igång, men jag ser fram emot det kommande året med spänning.

Våren är (nästan) här

Våren är nästan här. Egentligen borde väl våren redan vara här men den har bestämt sig för att bli lite sen i år.

Hur som helst har det varit trögt med fotograferandet över vintern. Trots det har jag lyckats publicera ett foto per dag. Alla är väl inte jättebra men det har varit bra för min disciplin att bara köra på.

Och det kommer jag fortsätta göra, publicera minst ett foto per dag.

Något annat som jag har tänkt mig att försöka göra några längre artiklar som fokuserar på olika aspekter av Västerås. Varje artikel kommer då innehålla flera foton och lite text, ungefär som en tidningsartikel.

Det är inte något jag provat på förut så vi får se hur det går.

För mig är det ett sätt att utvecklas som fotograf och för sajten att utvecklas.

Summerar 2012

Jag startade den här sajten i Maj 2012 för jag ville ha ett projekt att organisera mitt foto intresse runt. Första bilden publiserades 18:e Maj.

Sammanlagt hann jag med nästan 850 foton. Flest foton av en och samma händelse finns i Power Meet kategorin.

Det är klart att mitt intresse och energi har gått upp och ner under året men jag har ändå lyckats ge er åtminstone ett nytt foto varje dag. Många dagar, speciellt den senaste månaden, har det varit upp till fyra foton varje dag. Det här handlar förstås inte om volym utan om att teckna ett sorts porträtt av vår stad men när jag ändå tar bilder så varför inte dela med mig av dem, tänkter jag.

Jag ser fram emot 2013 och hoppas det blir ett bra år för oss alla. Det finns redan lite lösa planer för utställningar och annat som jag kanske kommer deltaga i och när det finns nyheter om det så återkommer jag förstås här.

Tack till alla som besökt sajten, skickat email, tweetat, gillat på Facebook med mera under året. Jag uppskattar allas input och hoppas ni kommer tillbaka regelbundet nästa år också.

Med det lämnar jag er med några av mina personliga favoriter från 2012:

aros congress center

farligt

_1030862_1030330_1030379

_1020762tumblr_m6sudjqvi11rwuqyyo1_1280-800x534

Fotografera demokratiskt

William Eggleston som jag skrev om för ett tag sedan kallar sitt sätt att fotografera demokratiskt (“photographing democratically”).

‘What have you been photographing here today, Eggleston?’
‘Well, I’ve been photographing democratically,’ I replied.
‘But what have you been taking pictures of?’
‘I’ve been outdoors, nowhere, in nothing.’
‘What do you mean?’
‘Well, just woods and dirt, a little asphalt here and there.’

Det känns så bekvämt, så vänligt, så bemötande och så ödmjukt. Kanske jag bara läser det in i vad Eggleston sa men jag upplever det också som en frihet gentemot utrustning och material. Om man kan finna glädje i att fotografera “utomhus, ingenstans” och ta bilder av “lite skog och jord, lite asfalt här och där” så kan man nog ta bilder av vad som helst, när som helst och med vad som helst.

Fotografera alldagliga saker

När du ser någon rikta sin kamera mot något för att ta en bild av det undrar du då vad de tänker, varför de vill ta en bild av just det, vad det är de tar en bild av? Kanske det bara är jag men det känns ofta som att andra som ser mig fotografera undrar vad jag håller på med. När jag ser en annan fotograf ta bilder av något tycker jag det bara är häftigt och jag blir glad. Men kanske det är något speciellt med speciellt gatufotografer (och notera att jag räknar mig egentligen inte till den gruppen) för de rör sig bland folk i en vardaglig miljö, gator och torg.

Häromdagen när jag tog en bild av cykelställ här i Västerås såg jag flera personer vända blicken mot mig. Det verkade som de villa säga “vad sysslar han med?” Kanske det bara är vad jag läser in i situationen men jag anar att jag inte har så fel.

Hur som helst, känner du dig ibland lite konstig för att du gillar att ta bilder av vardagliga saker?

Eggleston inte i denna verkligheten

Många av oss som fotograferar lite mer seriöst, om man kan säga så, har en eller flera favoritfotografer som man gillar, identifierar sig med, kopierar, och kanske till och med beundrar. En fotograf som jag länge tyckt mycket om är William Eggleston. För inte så länge sedan såg jag “William Eggleston in the real world” vilket är en fantastisk film för alla fotografer. Du behöver inte gilla honom för att gilla filmen. Men det sätt han bara vandrar runt på vanliga gator och tar bilder av vardagliga ting tilltalar mig. Lite förmätet, jag vet, men jag ser mig själv vandra runt i Västerås på ett liknande sätt och jag ser ofta andra människor titta på mig när jag tar en bild av något med ett uttryck av “vad håller han på mig” i deras ansikten. Titeln på filmen är kul för det verkar ju som att Eggleston inte alls lever i verkligheten (“the real world”), inte den verklighet som du och jag lever i, i alla fall. Han verkar så helt upptagen i processen av att ta bilder att inget annat räknas. Man kan nästan se hur hans sinnen arbetar övertid när han plockar ut de enklaste saker ur världen runt honom och tar en bild av det. Det gillar jag också, att vandra runt och ta bilder av det som flyter förbi. Ofta känns det som att ju enklare och mer vardagligt det är, ju mer vill jag fotografera det. Det är en ekvation som inte alltid går ihop och det är något som de omkring mig inte fattar.

Digital frihet

Jag skrev igår om att avstå från omedelbara resultat om man fotar analogt. Idag på lunchen gick jag helt emot det och vandrade runt Västerås centrum med min digitalkamera istället, och det var så trevligt. Det tog bara runt 30 minuter men jag hann knäppa nästan 50 bilder. Uppskattningsvis blir 10 eller så bra nog att hamna här på sajten, en riktigt bra ratio tycker jag. Det var väldigt uppfriskande att rikta kameran mot något och kunna komponera exponeringen genom att titta på LCD skärmen. Det var också upplyftande att kunna titta på bilden efter den tagits, det gav en kick. Att sedan kunna kopiera bilderna till datorn när jag var klar med promenaden och till och med publicera en nästan på en gång var förstås kronan på verket. Så nu är jag mer kluven än någonsin vad gäller analog och digital. Det behöver ju förstås inte vara antingen eller men det känns som att jag borde fokusera.

Att avstå från omedelbart resultat

Jag tar bilder av Västerås med omnejd och publicerar minst en varje dag här på sajten. Eftersom jag har ett heltidsjobb dagtid blir det mest på helger jag kan fotografera. Nästan varje Lördag och Söndag far vi runt i staden och fotar. När jag startade sajten i Maj fotade jag helt digitalt, något som jag gjort i nästan 10 år. Även om jag började mitt fotograferande för länge sedan med att framkalla svartvit film själv, när digitalt kom hade jag inte tid eller intresse att fortsätta med det analoga. Nu fotar jag mest film och som du kanske anar finns det då ingen LCD display på baksidan av kameran där man kan se en bild efter att man knäppt den. Det betyder också att när jag kommer hem efter en fotoutflykt kan jag inte bara kopiera bilderna till min dator, redigera, och ladda upp. I bästa fall kan jag ha en filmrulle framkallad inom några dagar, scanna den, redigera och ladda upp. Och där finns en stor frestelse i att inte fortsätta med film, för omgivningen undrar varför man fotar film vilket gör att man själv börjar tveka också. Där ligger en av de stora frestelserna med digital fotografi, det omedelbara resultatet. Att fota film betyder att man avstår från det och det är inte helt lätt. Visst är det så att det är frestande att kunna se en bild direkt på skärmen och i datorn. Så även om det analoga frestar mig och det har varit kul att ta några rullar får vi se om det inte blir så att jag kör mest digitalt även i fortsättningen.